![]() |
chileviner.com |
![]() |
| óóóóReportageóóóó | ||
|
Tidigare reportage:
v.40-04: v.32-04: v.19-04: v.3-04:
v.43-03:
v.35-03:
v.33-03:
v.32-03:
v.31-03:
v.30-03:
v.29-03:
|
Vinkulturens
dödgrävare? Jonathan Nossiters film, som haft premiär i Sverige i början av april 2005, bygger på flera års filmade intervjuer inom vinvärlden. Där framträder odlare, handlare, journalister och konsulter, däribland Rolland och Parker själva. Genom urvalet av intervjuer och deras innehåll låter Nossiter en ganska entydig bild växa fram av hur utbudet och konsumenternas smakuppfattning styrs av ett fåtal starka intressenter. Följande bild målas upp: Robert Parker och journalister på den inflytelserika tidskriften Wine Spectator är stora beundrare av Michel Rollands kunnande som vinmakare och har nära kontakter med honom. De viner som framställs av odlare som anlitar Rolland som konsult får genomgående höga poäng och goda omdömen av Parker och Wine Spectator. Stora delar av vinbranschen och konsumenter över hela världen tror därmed att mulliga viner av den typ som Rolland förordar är de bästa. Producenterna anpassar sig till detta och försöker efterlikna denna stil, även där de tidigare gjort viner av en helt annan typ. Den allt enhetligare efterfrågan skapar förutsättningar för stora vinproducenter och multinationella företag att öka produktionen och etablera sig på olika håll i världen. Filmen Mondovino pekar särskilt ut Mondavi i USA (numera uppköpt av Constellation Brands) och Baron Philippe de Rothschild i Bordeaux, som företrädare för denna trend. De båda samarbetade om att ta fram kultvinet Opus One, och har goda relationer till Michel Rolland. I filmen är Rollands standardrecept till sina hundratals klienter att använda mognare druvor och mikrooxidation vid vinframställningen. Han jäktar mellan vingårdarna och provar under några minuter om de råd han många gånger per telefon gett klienterna resulterat i godkända viner. Den huvudtes han driver i flera intervjuer är att bra viner kan göras i alla vinområden världen över om man följer hans råd, och därför har begreppet "terroir" ingen egentlig relevans. De kritiker av den pågående utvecklingen som får komma till tals i Nossiters film menar sammanfattningsvis att denna leder till en ökad likriktning och förflackning av vinutbudet, även om kvalitetsnivån i genomsnitt blir högre. Utvecklingen banar väg för storföretag och massproduktion inom vinbranschen, vilket går ut över de mindre producenter som håller fast vid de egna vinernas särart. Både Rolland och Parker framställer sig själva som bondpojkar, vilka genom hårt arbete lyckas skaffa sig inflytande och en välförtjänt position i vinvärlden. De hävdar att råden till producenter och konsumenter bygger på deras egen uppfattning om vad som är bra, och ingen behöver följa dessa om man inte håller med. Den obesvarade frågan är dock om Parker och Wine Spectator medvetet eller omedvetet gynnar viner som förordas av Michel Rolland, eller som bär hans stämpel. Följdfrågan är om producenter anlitar Rolland för att få höga poäng för sina viner och om detta är viktigare än att de gör så bra viner som möjligt. Kan någonting av det som kritiseras i filmen Mondovino spåras bland vinproducenterna i Chile? Det kan konstateras att de båda chilenska viner som fått 95 poäng av Wine Spectator görs av Viña Casa Lapostolle (Clos Apalta 2001), där Michel Rolland är konsult, och av Viña Concha y Toro (Almaviva 2001) i samarbete med Baron Philippe de Rothschild. Vidare har Viña Errázuriz fått den enda 93-poängaren för vinet Seña 2001, som man skapade tillsammans med Robert Mondavi Winery. Därutöver har Wine Spectator gett 94 poäng till Viña Concha y Toro för vinet Don Melchor 2000 och till Viña Errázuriz för vinet Chadwick 2001, samt 92 poäng till viña Casa Lapostolle för Cuvée Alexandre Syrah 2002 och till Viña Errázuriz för Don Maximiano Founders Reserve 2001. Utöver dessa sju viner har f n bara tre chilenska viner minst 92 poäng: Montes Alpha M 2001 (94 poäng), Antiyal 2001 och Domus Aurea Cabernet Sauvignon 1999 (92 poäng). Ytligt sett tycks Wine Spectators poängfördelning för de chilenska vinerna tyda på att det finns grund för Nossiters och Mondovinos konspirationsteori. En förklaring kan förstås också vara vinerna är mycket bra och dessutom kanske får flest poäng av det skälet att de är dyrast och internationellt mest uppmärksammade. Åtminstone Viña Concha y Toro och Viña Errázuriz gör omfattande PR-insatser för att bli kända över hela världen. Den intressantaste frågan är ändå om man kan skönja en allmän likriktning av det chilenska utbudet, mot viner som alltmer anpassar sig till en styrd internationell efterfrågan. De båda dominerande producenterna, Concha y Toro och San Pedro med dotterbolag, gör massproducerade viner med druvor från alla vinområden, utan någon "terroir"-karaktär. Men det finns samtidigt allt fler producenter som gör utomordentliga exempel på viner med egen karaktär, såsom Viu Manent, Pérez Cruz, Matetic och många, många fler. Deras problem är svårigheten att få uppmärksamhet i medier, där ett fåtal inflytelserika aktörer tenderar att bli alltmer dominerande. Gunnar Stahre
|
|